Vad är merkantilism?

Merkantilism var en ekonomisk teori som bestod av flera olika ekonomiska idéer med den gemensamma uppfattningen att välstånd bygger på ackumulation av ekonomiska tillgångar. Det var den ledande ekonomiska teorin i Europa mellan början på 1500-talet och slutet av 1700-talet. Begreppet merkantilism härstammar från mercor (driva handel) och merkantil (handel).

Den här ekonomiska teorin bygger på uppfattningen att ett lands väg till rikedom är genom att ha en positiv handelsbalans. I praktiken innebär detta att landet ska exportera mer varor än vad de importerar. Den positiva handelsbalansen ska i sin tur användas för att ackumulera ädelmetaller såsom guld och silver för att därmed bygga upp landets rikedom.

Merkantilism kommer ursprungligen från de stora nationalstaterna, och det övergripande målet var att staten skulle få en ökad makt gentemot övriga stater. Landets rikedom var en avgörande faktor för att detta skulle ske, och de såg därför till att gynna den inhemska ekonomin och skydda den från konkurrens utifrån.

En grundförutsättning för att en positiv handelsbalans skulle vara möjlig var att ha en stor och växande befolkning som hade ett produktivt arbete. Landets inhemska produktion skyddades av olika former av tullar och andra regleringar. Staten hade inget ägande i företagen, men trots detta styrde de över dem och kontrollerade vad som skulle tillverkas. Landets inhemska produktion och industri stöddes genom bidrag och olika monopolrättigheter, medan ”onödig” import förhindrades och exporten av förädlade produkter stöddes.

De länder som följde den merkantilistiska teorin var de som gynnades genom att de fick en tydlig tillväxt och blev väldigt rika. Det var framförallt britterna och fransmännen som tjänade de stora pengarna – mycket tack vare sina kolonier där de kunde hämta hem varor ifrån, och sedan sälja vidare.

Handel ansågs vara ett nollsummespel

Merkantilisterna hade uppfattningen att handel mellan länder var ett nollsummespel, som alltid innebar en vinnare och en förlorare i varje transaktion. Detta ledde till att de förespråkade så stor export som möjligt, och att landets import skulle begränsas kraftigt.

Deras tankesätt ledde till att staterna ofta införde importförbud, skyddstullar, och andra liknande åtgärder för att säkerställa och öka landets exportöverskott. Merkantilisterna såg helt enkelt inte handel som ett form av samarbete där alla gynnas, och det kunde i sin tur resultera i handelskrig med minskat välstånd och minskad handel som två av konsekvenserna.

Merkantilism byggde på en stark stat

En stark (och protektionistisk) stat var en central del inom merkantilism.

Det ansågs leda till en bättre handelsbalans, starkare försvar, förbättrad infrastruktur, och även enhetliga system för mått, vikt, och mynt. Merkantilisterna hade även åsikten att det var viktigt att staten reglernade all ekonomisk verksamhet i landet, så att de kunde främja exportorienterad produktion och dessutom minska importen.

Landets rikedom och tillgångar mättes dock inte enbart i form av ädelmetaller såsom guld och silver, utan till detta hörde även dess befolkningsmängd. En enorm tillgång för en merkantilistisk stat var att ha en stor och växande befolkning som kunde arbeta och vara produktiva för att tillverka varor som kunde exporteras. I många fall var dock befolkningarna fattiga eftersom lönerna pressades kraftigt, så även om befolkningen var en stor tillgång behandlades de inte riktigt som det.

De merkantilistiska staterna skulle åstadkomma en positiv handelsbalans genom att bedriva en kraftigt protektionistisk handelspolicy gentemot andra länder och stater. Detta skedde då i form av tullar, importförbud, exportpromotion, samt olika typer av bidrag och monopolrättigheter.

En av anledningarna till varför merkantilism blev möjlig och bredde ut så pass mycket som det gjorde var för att de första nationalstaterna växte fram. Merkantilism ansågs då vara den bästa vägen för att kunna öka statens makt och förbättra dess ekonomiska förutsättningar, och i slutändan ge den militära makten i landet mer makt och bättre möjligheter. Ländernas kapitalackumulation skedde därför i stor grad för att finansiera deras militär.

I takt med att de europeiska kungahusen tappade sin betydelse tappade även merkantilismen sitt inflytande och spelade därmed ut sin roll som ledande ekonomisk teori. Merkantilism förekom dock långt in på 1800-talet på vissa platser, exemplevis i Tyskland.

Staten kontrollerade näringslivet

I ett merkantilistisk land kontrollerade staten landets näringsliv i syfte att skapa en varaktig organisations av näringslivet, vilket i korthet gick ut på att skapa bra förutsättningar för landets inhemska produktion av varor. Denna statliga kontroll ansågs av merkantilisterna vara rätt väg för att uppnå stora rikedomar.

Politiken användes i hög utsträckning för att landet skulle uppnå en gynnsam och bra handelsbalans. Som exempel infördes importförbud, tullar, exportpremier, exporttullar, exportförbud på råvaror, och andra typer av handelspolitiska åtgärder och privilegier – i syfte att gynna landets inhemska produktion och export, och för att begränsa importen. Tanken var att detta skulle leda till att rikedomar skulle flöda in i landet och att landet skulle gynnas ekonomiskt.

De stora handelskompanierna som uppstod hade stöd av staterna på flera sätt, och sjöfarten uppmuntrades kraftigt. Samtidigt infördes det begränsningar av olika slag, där det svenska produktplakatet och de engelska navigationsakterna är två exempel på detta. Dessa innebar att det blev förbjudet för fartyg från andra länder att importera produkter som inte hade sitt ursprung från deras hemland.

Manufakturpolitiken blev en hörnsten i det merkantilistiska systemet, och syftet med den typen av politik var att göra landet självförsörjande, framförallt när det gällde betydelsefulla varor och produkter för landets militär, och att driva upp exporten. En stor del av landets produktion förlades till manufakturer (tidig form av tillverkningsindustri), vars arbetskraft vanligtvis var outbildad. Staten valde att främja företag som gjorde framsteg inom den kapitalistiska produktionen då de ansågs ha bättre förutsättningar att konkurrera (än hantverket och småindustrin). Landets manufakturer hade i många fall statligt stöd, eller drevs t.o.m. helt av staten ibland, och de utgjorde en väldigt viktig del i den merkantilistiska handelspolitiken.

De kontrollerade vad som skulle produceras

Staten styrde även vad företagen och landets olika fabriker skulle tillverka. Det gavs ut statlig bidrag för att subventionera inhemsk tillverkning av olika varor i syfte att ersätta de importerade varorna så att handelsbalansen kunde förbättras.

Monopolrättigheter var vanligt förekommande inom merkantilismen, och staten gav ut dessa för att företagen skulle bedriva arbete åt dem. Två exempel på detta är Brittiska Ostindiska Kompaniet och det Svenska Ostindiska Kompaniet som båda fick monopol på sin handel som de bedrev i området kring Indien och Östasien.

Syftet var i princip att ta med sig varor hem till Europa som sedan kunde säljas vidare – men de kunde även exportera varor som landet själv hade tillverkat. Det Svenska Ostindiska Kompaniet exporterade främst järn, och tog med sig porslin, siden, te, och kryddor hem till Sverige via import, som senare såldes vidare.

Den merkantilistiska doktrinen

Philipp Wilhelm von Hornick, en österrikisk advokat, skrev boken Österreich Über Alles, Wenn Sie Nur Will (”Österrike över allt, om hon bara vill”) år 1684 i vilken han delade med sig av 9 punkter som summerar hur den merkantilistiska doktrinen ansåg att ett lands ekonomi bör skötas.

De nedanstående punkterna sammanfattar idéerna kring merkantilism, hur det leder till välstånd, och vad det faktiskt handlade om – på ett enkelt och tydligt sätt.

• Varje tum av landets jord ska användas till jordbruk, gruvdrift och tillverkning
• Allt råmaterial i landet ska användas till inhemsk tillverkning, eftersom råmaterial inte har ett lika högt värde som förädlade varor
• En stor arbetande befolkning är bra för landets ekonomi
• All export av guld och silver ska förbjudas och landets inhemska pengar ska behållas i cirkulation
• Import av utländska varor ska motarbetas av staten i största möjliga utsträckning
• Är importer av vissa varor oumbärliga ska de, i den mån det går, anskaffas i utbyte mot andra inhemska varor istället för ädelmetaller som t.ex. guld och silver
• Staten ska i största möjliga utsträckning begränsa importer till råmaterial som kan förädlas i hemlandet
• I största möjliga utsträckning ska landets tillverkningsöverskott säljas och exporteras i utbyte mot guld och silver
• Ingen import av varor som redan finns tillräckligt i hemlandet är tillåtet

Kritik mot merkantilism

Det finns en hel del kritik mot merkantilism som har tagits upp genom historiens gång, och detta är kanske något vi kan se desto tydligare idag eftersom vi har en så utbredd frihandel mellan världens olika länder. Merkantilism ses numera som ett förelagt och ineffektivt ekonomiskt system av många.

Först och främst är merkantilism inget som fungerar över riktigt lång tid. Ett bra exempel på detta var den franska revolutionen. Merkantilism gör på lång sikt att samhällets klyftor växer mer än vad som är hållbart, och det leder då till ett allmänt missnöje bland landets befolkning. Även det faktum att befolkningen ansågs vara statens tjänare ledde till ett ökat missnöje.

Merkantilismen ledde helt enkelt till att enbart en liten del av landets befolkning blev rika. Den stora massan av landets befolkning var tvungna att arbeta och slita i fabrikerna till en låg lön. Och eftersom staten så kraftigt kontrollerade vad som skulle tillverkas tappade företagarna lusten att arbeta och ta initiativ. Dessutom begränsade staten konsumenternas valfrihet på marknaden, och landet skulle bara importera sådant som absolut behövdes.

Allt detta leder tillslut till att ekonomins utveckling stannar av och att innovation upphör. Den merkantilistiska politiken gjorde det kort sagt möjligt för de mest privilegierade affärsmännen att skapa enorma förmögenheter, medan arbetarna levde under fattiga och allmänt dåliga levnadsförhållanden. Men trots detta har vissa merkantilistiska idéer haft en påverkan på ekonomisk politik även i vår tid – och de som vill begränsa internationell handel kallas sedan 1800-talet för protektionister.

De mest kritiska personerna

David Hume var en av merkantilismens första kritiker, och han menade på att i takt med att guldmängden i landet ökar så leder det till att guldet skulle tappar sitt värde jämfört med andra varor. Det skulle helt enkelt uppstå inflation och leda till en ohållbar prisutveckling, både för säljaren som får svårt att sälja och för köparen som inte längre har tillräckligt med resurser att köpa guldet. I förlängningen skulle detta leda till att båda länderna skulle bli fattigare och att handeln skulle upphöra.

De franska fysiokraterna var också kritiker till merkantilism och de menade på att landets välstånd inte härstammade från ackumulation av ädelmetaller, utan snarare från framställningen av jordbruksprodukter. Detta gjorde att fysiokraterna ignorerade betydelsen av varor som inte hade en direkt koppling till landets jordbruk, men detta system hade istället andra problem vilket gjorde att det aldrig ersatte merkantilismen fullt ut.

Adam Smith var dock den allra mest kända motståndaren till det merkantilistiska tänkandet. Han ansåg i korthet att merkantilismen var en enorm konspiration av köpmän och tillverkare mot landets konsumenter. I sin bok Wealth of Nations (som av många ses som ursprunget för den moderna nationalekonomin) angriper han merkantilismens fundament och ifrågasätter bland annat varför just guld har en sådan oproportionellt stor betydelse jämfört med övriga metaller. Han påpekade även att statens protektionistiska politik och merkantilismens riktlinjer gör att marknaden blir korrupt. Slutsatsen som Smith drog var att fördelarna med handel mellan länder sätts ur spel, och att själva syftet med handel försvinner.

Protektionism, handelshinder, och minskat välstånd

Merkantilism leder till protektionism, vilket uppstår som ett resultat av de olika handelshinder som förekommer inom detta ekonomiska tänkande: tullar, exportstöd, importkvoter, och andra handelspolitiska åtgärder.

Detta leder i sin tur till minskat välstånd och minskad handel. Beslutsfattarna inom merkantilismen gjorde allt i sin makt för att undanröja eventuella handelshinder inom landet, men mellan länder rådde det alltså stora begränsningar.

Staten spelar en stor roll inom merkantilismen, och denna kraftiga centralisering av den ekonomiska makten leder till att innovation och nytänkande begränsas, och att den ekonomin och samhället gått miste om mycket som aldrig kunde förverkligas. Ländernas respektive styre valde helt enkelt att prioritera en fokuserad makt och det ledde till att de höll tillbaka konkurrensens drivkraft.

Merkantilism har även, likt annan form av protektionism, lett till flertalet konflikter och krig (t.ex. kriget mellan Frankrike och Holland på 1600-talet). Detta hänger ihop med att risken för krig minskar kraftigt om länder och stater bedriver handel med varandra. Anledningen till detta är att de då blir beroende av varandra, vilket gör de mindre benägna att starta konflikter.

De merkantilistiska staterna hade enbart sitt fokus inställt på positiv handelsbalans och ackumulation av ädelmetaller, och stödde åtgärder och beslut som hindrade den ekonomiska utvecklingen i någon vidare bemärkelse. Merkantilism är dessutom inte möjligt för alla länder, eftersom inte alla länder kan ha ett stort exportöverskott. Det leder till att ett merkantilistiskt tänkande alltid kommer resultera i att det finns förlorare – och detta i kombination med en så kraftigt reglerad handel kan lätt leda till en utbredd korruption.