Vad innebär fractional-reserve banking?

Fractional-reserve banking (FRB) är ett ekonomiskt begrepp som betyder att en bank kan låna ut en stor andel av de pengar som spararna har satt in hos banken (dvs lånat ut till banken).

Vi kan ta ett väldigt förenklat exempel. Person A sätter in 100 000 kronor på sitt bankkonto, och samtidigt lånar banken ut 90 000 kronor till person B – alltså 90 procent av den summa som A satte in.

Banken får kort sagt låna ut de pengar som deras kunder har satt in på sina konton. De får dock inte låna ut hela summan, därav benämningen fractional-reserve banking (där fractional betyder just ”en del”). Det krävs att banken behåller en viss summa (s.k. kassakrav) för att försäkra sig om att de inte går i konkurs.

Det handlar alltså om fractional-reserve banking när bankens täckning är under 100% av det utlånade kapitalet.

FRB har fått kritik för att leda till för stora risker i banksystemet, hög inflation, och större konjunktursvängningar. När banken lånar ut pengar skapas det kredit, vilket leder till att banken utökar penningmängden och samtidigt urholkar valutans värde i samma grad.

Risker och möjligheter med FRB

Riskerna med FRB är flera. En risk är att det kan leda till ökad inflation eftersom man trycker nya pengar. Och det är inte särskilt bra om den blir alldeles för hög och okontrollerad.

Två andra uppenbara risker är att banken kan gå i konkurs om alltför många personer vill ta ut sina pengar samtidigt (s.k. bankrusning), samt att det kan leda till en finansbubbla som så småningom spricker.

Möjligheterna, eller kort sagt något bra, med fractional-reserve banking är att det väldigt snabbt kan ge ett tillflöde till landets ekonomi – vilket är bra för att stimulera ekonomin i dåliga tider och göra att man ökar aktiviteten bland företag och konsumenter.

Bakgrunden till fractional-reserve banking

Detta system är inget nytt, utan det har faktiskt funnits under flera hundra år.

Innan det fanns centralbanker (som numera är sista räddningen för en bank i obestånd) kunde en bank lätt gå i konkurs. Detta eftersom banker som använde sig av fractional-reserve banking helt plötsligt kunde stå utan pengar eftersom de redan var utlånade.

När då väldigt många av bankens kunder ville ta ut sina pengar samtidigt så räckte helt enkelt inte pengarna till för att alla skulle kunna göra det (vilket kallas för bankrusning som vi var inne på tidigare). Detta ledde då till att banken kraschade.

Kassakravet i fractional-reserve banking

Kassakravet är kort sagt den del som banken är skyldig att behålla, dvs den del av kundernas pengar som de inte får låna ut. Har banken ett kassakrav på 10 procent kan de därmed låna ut 90 procent av de insatta pengarna.

Detta krav finns dels för att banken inte ska riskera att gå i konkurs, men också för att pengarna inte ska kunna växa obegränsat. När det skapas mer pengar påverkar det inflationen positivt. Penningmängden ökar, och värdet på pengarna minskar. Skulle bankerna kunna låna ut oändligt mycket skulle det har en väldigt kraftig påverkan på inflation och penningmängd.

Vad är pengamultiplikator egentligen?

Pengamultiplikatorn är det faktum att banker kan låna ut X gånger deras egna kapital. Vi kan som exempel anta att multiplikatorn X är 20. Detta innebär att banken då kan skapa 20 miljarder i krediter genom att ha 1 miljard i kapital. De nya pengarna som skapats ingår sedan i penningmåttet M1.

Ett ytterligare exempel på detta är följande:

Person A sätter in 1 000 kronor på sitt bankkonto. Banken har ett kassakrav att behålla 10 procent av dessa pengar. Detta innebär att de då kan låna ut 900 kronor av den insättningen. De lånar sedan ut 900 kronor till person B, som sedan använder pengarna för att köpa en vara.

Person C som säljer varan får nu 900 kronor i kassan som han sedan sätter in på banken. Nu kan banken återigen låna ut 90 procent av dessa 900 kronor. Och detta kan sedan fortsätta om och om igen.

Kapitaltäckningskrav och Basel-reglerna

Sverige övergav i praktiken FRB den 1 april 1994 i samband med att Riksbanken valde att reducera kassakravet för banker och andra kreditinstitut till noll. Deras utlåning begränsas istället ytterst av ett s.k. kapitaltäckningskrav som anger för bankerna hur mycket kapital (av olika slag) de är tvungna att ha.

Den rådande EU-lagstiftningen som Sverige och övriga EU följer är de s.k. Basel III-reglerna. Dessa regler är något som under flera år har arbetats fram med syftet att försöka minska risken för att det uppstår fler bankkriser i framtiden.

Full-reserve banking

Begreppet full-reserve banking kallas även för 100%-banking och innebär kort sagt att banken har 100 procent täckning för deras utlåning. Bankerna kan därmed inte skapa nya pengar när de lånar ut pengar till sina kunder, så som vid fractional-reserve banking.

Detta system är mycket säkrare för både banken och kunderna. Alla pengar som bankens kunder har lånat ut till dem finns alltid tillgängliga. Även om alla kunder vill ta ut sina pengar samtidigt. 

Den stora nackdelen med full-reserve banking kan dock vara att det finns mindre pengar i rörelse. Detta kan i sin tur påverka och aktiviteten i ekonomin negativt.

I dagsläget finns det inget land som använder sig av full-reserve banking.